METALLSILHUETTSKYTTE Hur går det till egentligen?

Enhandsvapen och gevär
Metallsilhuettskytte skjuts med både gevär respektive pistoler och revolvrar (enhandsvapen). Enhandsvapen är den gren som har flest deltagare, kanske också beroende på att den har flest vapengrupper – 10 stycken närmare bestämt. Först delas enhandsvapnen in i finkalibriga vapen, grovkalibriga vapen och fältpistol. Inom finkalibrigt och grovkalibrigt skjuts det i fyra vapengrupper vardera: revolver, produktionsvapen, fritt vapen och stående. I fältpistol finns det två vapengrupper: öppna riktmedel och valfria riktmedel.

Enhandsvapen (Fint och grovt)
Med finkalibriga vapen avses vapen i kaliber .22 Kort, .22 Long eller .22 Long Rifle. Med grovkalibriga vapen avses vapen i alla andra kalibrar. I revolver, produktion och stående måste man använda standardkalibrar eller sådana kalibrar för vilka laddverktyg finns tillgängliga på öppna marknaden (semi-wildcats). I fritt vapen finns inga begränsningar utan rena sk wildcat-kalibrar är tillåtna.

Vanligaste grovkalibrarna bland revolvrarna är .357 Magnum och .44 Magnum, men en och annan .357 Maximum, .445 Supermagnum och .454 Casull förekommer också. Klenare kalibrar förmår inte välta de stora och tunga bockarna på 200m och .357 Magnum är ibland ett gränsfall! Vanliga och typiska grovkalibrar i produktion och fritt vapen är 6PPC, 6mmBR, 6,5mmBR, 7mmBR, .30BR, 6,5 TCU, 7 TCU, .300 Whisper och gamla goda .30-30 Winchester. Dessa välter det mesta, även på 200m, med undantag för 6PPC som är lite för klen med lätta kulor.

Revolver, produktion, fritt vapen och stående
I vapengrupp revolver ingår just revolvrar – vanligast (på internationell nivå) är Freedom Arms Casull, men även Smith & Wesson, Dan Wesson och Ruger i olika varianter förekommer.

I produktion ingår övriga produktionsvapen som inte är revolvrar, oftast enkelskottspistoler, tex Thompson Center Contender, finska Loppo och Jalonen, tyska Anschütz samt franska Unique. I fritt vapen förekommer också Thompson Center Contender, Loppo, Jalonen men även Remington XP 100 och alla möjliga varianter av custombyggen.

Observera att även revolvrar måste vara produktionsvapen och att stående skjuts med valfritt produktionsvapen oavsett om det är en revolver eller ett annat produktionsvapen.

Förutom kalibrarna är bestämmelserna i princip lika mellan fin- och grovkalibriga vapen. I revolver, produktion och stående är piplängden begränsad till 10,75 tum (273mm) och vapenvikten till 1814 gram (4 pounds). I fritt vapen är samma siffror 15 tum (381mm) och 2041 gram (4,5 pounds). Inga begränsningar av avtryckarvikten finns, dock krävs att trycket skall vara säkert. Ett antal andra detaljregler finns också. Observera dock att med produktionsvapen (inklusive revolver) avses serietillverkade vapen som är helt omodifierade. I princip får man inte ändra på något från dess modellenliga utförande. Dock får man byta ut riktmedel, kolvar mm mot produkter som finns tillgängliga på öppna marknaden.

I såväl fin- som grovkalibriga vapen är valfri skjutställning tillåten, med undantag av ståendeklassen förstås! Observera också att man kan skjuta samtliga vapengrupper (revolver, produktion, fritt vapen och stående) med en revolver. Har man ett produktionsvapen kan man skjuta allt utom revolver, men ett vapen som endast klassar in i fritt vapen får endast skjutas i den vapengruppen.

Fältpistol
I fältpistol skjuter man endast stående med produktionsvapen och i vapengrupperna öppna riktmedel respektive valfria riktmedel (optiska riktmedel är alltså tillåtet). Kalibern skall vara en standardkaliber med en hylslängd som inte är längre än 35,64mm (motsvarande .22 Hornets hylslängd), dock inte kantantändningspatroner typ .22LR.

Den vanligaste kalibern är också .22 Hornet, som räcker till för att välta de små bockarna på 100m, men även .30 Carbine, .357 Magnum och andra mer normala enhandsvapenkalibrar förekommer som räcker mer än väl – men det finns också de som använder .50 Action Express för att vara på riktigt säkra sidan!

Vapnen skall i övrigt följa bestämmelserna för produktionsvapen, men vikten med optiska riktmedel får vara 2041 gram (4,5 pounds). Vanliga vapen är Thompson Center Contender, Unique, Loppo samt olika revolvrar.

De optiska riktmedlen som används är såväl rödpunktsikten som kikarsikten med olika förstoring – men använder man kikarsikte kan det bli för skakigt om man har stor förstoring. Målen är förstås av metall – därav namnet – och de faller vid en bra träff, vilket är kul för både skyttarna och publiken vilket även gör det intressant för TV! Målen för finkalibriga vapen står på 25m (kyckling), 50m (gris) 75m (kalkon) och 100m (bock).

Storleken på målen är 37,5% av målen för grovkalibervapen. Målen för grovkalibriga vapen står på 50m (kyckling), 100m (gris) 150m (kalkon) och 200m (bock). Målen för fältpistol står på samma avstånd som de för finkalibriga vapen, nämligen 25m (kyckling), 50m (gris) 75m (kalkon) och 100m (bock), men storleken på målen är 50% av storleken av målen för grovkalibervapen.

För att du skall få en uppfattning av svårigheten att träffa dessa mål kan sägas att målen för grovkalibriga vapen har ungefär följande storlek; 15x20cm (kyckling), 25x45cm (gris) 28x38cm (kalkon) och 33x63cm (bock).
Try it – you’ll like it!

Skjutmomentet
Själva skjutningen går till på följande sätt. Man skjuter alltid en serie om fem skott. Själva skjuttiden är två minuter och tiden för att ladda är alltid 30 sekunder. Varje skytt får först fem provskott som får fördelas fritt på särskilda (fasta) figurer på samtliga avstånd. Sedan skjuter man två omgångar om fem skott mot kycklingarna, totalt 10 skott. Sedan upprepas proceduren med 2×5 skott mot vardera grisarna, kalkonerna och bockarna. Totalt skjuts alltså 40 tävlingsskott och fem provskott. Det förekommer dock ibland tävlingar där man skjuter 60 eller 80 skott, men det är ovanligt.

Särskilt i vapengrupperna produktion och fritt vapen förekommer det ganska ofta att ett par skyttar skjuter ned alla 40 figurerna. Då börjar det riktigt intressanta – särskjutningen (eller “shoot-off” på engelska). För särskjutningen finns inga exakta bestämmelser, men i princip ställer man kycklingarna på 150 eller 200m för grovkalibriga vapen och 75 eller 100m för finkalibriga. En kyckling för grovkalibriga vapen motsvarande ca 15x20cm på 200m är inte lätt att se och än mindre lätt att träffa – trots det träffar toppskyttarna 7-10 st av 10 möjliga i fritt vapen! Det brukar vara spektakulärt och väldigt roligt att titta på (och delta i förstås)!

Gevär (Fint och grovt)
Gevärsgrenarna delas också in i finkalibrigt och grovkalibrigt. Precis som för enhandsvapen avses med finkalibrigt .22 Kort, .22 Long eller .22 Long Rifle. Med grovkalibriga vapen avses vapen i alla andra kalibrar, dock minst .243 tum eller 6mm. Kaliber .243 Winchester är dock lite i klenaste laget för att säkert fälla bockarna på 500m som det gäller i gevärsskyttet.

Våran svenska nationalkaliber 6,5×55 duger fint och har med tunga kulor inga problem med bockarna. Annars är .308 Winchester och 7mm-08 vanliga utomlands och det finns också skyttar som använder .270 Winchester, 7×57 och 30-06.

Silhuett-, jakt- och lätt gevär
I finkalibrigt skjuter man i vapengrupperna silhuettgevär och lätt gevär, i grovkalibrigt skjuter man silhuettgevär och jaktgevär. Reglerna är i princip samma för fin- och grovkalibrigt. Silhuettgevär får väga 4,6 kg inklusive riktmedel och får vara custombyggda specialvapen. Jaktgevär får endast vara produktionsvapen och väga 4,2 kg inklusive riktmedel. Dessutom skall avtrycket hålla minst 0,907 kg (2 pounds).

För lätt gevär gäller samma regler som för jaktgevär, men sådana vapen får dock endast väga 3,5 kg. Vanliga fabrikat för produktionsklasserna är Anschütz, Unique, Remington och Sako, men även svenska Carl Gustaf förekommer. När det gäller silhuettgevär finns det en uppsjö olika custombyggda vapen av olika fabrikat, ofta byggda på Remingtonsystem.

Riktmedel
Till skillnad från enhandsvapengrupperna så är optiska riktmedel alltid tillåtna inom gevärsskyttet. I gengäld så är däremot skjutställningen alltid stående. Tillsammans med val av kaliber utgör förmodligen val av riktmedel och förstoring därför det största problemet för en ny skytt. Det är alltid en avvägning mellan att se målet och att se skakningarna…

En del toppskyttar använder bänkskyttesikten med 36 eller 24 gångers förstoring medan andra använder nedåt 10-14 gånger. Även variabla sikten mellan 6-25 gånger finns och kanske är det bästa valet och amerikanska Leupold är vanligast.

Målen
Som framgått ovan är avstånden längre för gevärsskyttarna och skam vore väl annars. Målen för finkalibriga vapen står på 40m (kyckling), 60m (gris) 77m (kalkon) och 100m (bock) och storleken på målen är dessutom endast 20% av målen för grovkalibervapen

. Målen för grovkalibriga gevär är samma som för enhandsvapnen och står enligt de internationella reglerna på 200m (kyckling), 300m (gris) 385m (kalkon) och 500m (bock).

I Sverige är det dock vanligast med skytte mot reducerade figurer pga de banor som finns tillgängliga. Då skjuts det mot kycklingar på 100m (50%), grisar på 150m (50%), kalkoner på 200m (50%) och bockar på 300m (60%).

Skjutmomentet
Trots att även skjuttiden är lite längre – två och en halv minut – är det som du förstår inte alls lätt att träffa figurerna stående. Man kan säga att gevärsskyttar brukar vara gladare för en träff än vad pistolskyttarna är arga för en bom…

Prova stående mot ett mål motsvarande 15x20cm på 200m med din älgstudsare får du se! Det är därför inte så vanligt med höga träffantal och senast på VM vanns jaktklassen på 33 träff av 40 (av vår svenske Lars-Erik Eriksson på nytt Svenskt och Världsrekord).

Prova sedan ett mål motsvarande bocken på 500m så upptäcker du även att vinden ställer till problem… Förutom att vara en duktig skytt måste man alltså även vara kunnig i ballistik för att beräkna vindavdrift och kulbanor!

Tillbehör mm
Förutom vapen och vanliga skyttetillbehör som hörselskydd mm, måste samtliga skyttar ha skytteglasögon. Ett annat måste för enhandsvapenskyttet är ett liggunderlag att lägga på marken så att du kan ligga bekvämt och en klocka (timer) så att du vet hur mycket skjuttid du har förbrukat.

Dessutom är en bra kikare med 20-60x (fast eller variabel) förstoring ett ovärderligt hjälpmedel när din medhjälpare (spottern) ska se var dina träffar tar (varje skytt får ha en medhjälpare som får kolla tid och träffar). Glöm inte heller ett bra stativ för kikaren, vilket nästan är viktigare!

En laserpekare och en uppsättning låtsasfigurer är bra att ha för kommunikationen med spottern. Andra (viktiga) småsaker är en bra skyttekeps för skydd mot solen, armbågsskydd mot rekylen (!) och ett krutskydd mot heta krutgaser (om du skjuter revolver)

Vad har du?
Metallsilhuettskyttet ger dig som har vapen med största sannolikhet en möjlighet att delta i någon gren/vapengrupp. Det är också meningen att man skall ta vad man har, prova, ha kul och sen kan man utvecklas om intresset finns! Har du en vanlig pistol eller revolver i .22LR med 6 tums-pipa kan du skjuta alla eller de flesta finkaliber-vapengrupperna.

Med en revolver i .357 Magnum kan du skjuta alla grovkaliber-vapengrupperna och fältpistol. Det blir 10 vapengrupper! Har du ett gevär i kaliber .22 LR och en älgstudsare kan du dessutom skjuta alla fyra gevärsklasserna – summa 14 vapengrupper…det är bara att välja och vraka! Hör av dig till Metall Silhuett Förbundet om du har frågor och behöver hjälp med att komma igång.

Sveriges Metallsilhuett Förbund
\Styrelsen